Ewa på jobbet har varit på mig många ggr och kastat skit på mig om att jag inte kan det, klarar inte av det osv. Sen går hon vidare till Madde och gnäller om allt som jag inte kan/gör, är jag sur/arg dessutom så gnäller hon lite extra över det oxå. Jävla kärring! Jag vet att jag kan mycket mer än vad hon säger men hur kul är det att göra nånting här när man bara får skäll för det. Hon skäller/gnäller om jag gör nånting som hon sen tycker är fel och sen skäller/gnäller hon om jag inte gör nånting. Om hon nu tycker att allting jag gör är så fel så är det ju bättre att hon gör det själv och så har jag resonerat väldigt länge nu. Så nu idag så var det dags igen. Vi har ett par nya killar som ska lära sig ALLT om hur maskinerna fungerar innan semestern börjar och nu ville den ena killen lära sig mer om plastmaskinen. Då kläcker Ewa ur sig och titta på mig "Inte ens du kan ju det." Jag blev så förbannad och sur på henne och sa med en snäsig hög ton. "Nu får du sluta, Ewa. Det är väl klart att jag kan det, jag har jobbat här i 2 1/2 år nu." Bara för att demonstrera om att jag visst kunde så trädde jag på plasten på maskinen och sen gick jag upp till Netto, behövde lite luft i all ilska. Tyvärr så gick det ut över den som står mig närmast, vilket vill säga Håkan men det blir ju så tyvärr när man är arg/irriterad på någon annan. Han själv var lika förbannad och arg på henne att hon håller på så här mot mig jämt så han tog det med ro och lät mig vara arg och irriterad. Man känner det många ggr att vi på jobbet jobbar alldeles för tätt in på varandra och blir mer som en familj, på gott och ont. Då blir det ofta konflikter oxå.

Det ska iaf bli så skönt att lämna det här landet för ett tag även om det bara är en vecka. Kan de andra sitta där hur bäst dem vill på jobbet och försöka klara ut alla problem som uppstår.

Ursäkta för mitt klagobrev men ibland behöver man bara skriva av sig.

Jag sitter på jobbet och skriver så jag får väl återgå till dem andra även om det känns mindre lockande just nu.

Ha det!